Fokus för en radikal pedagogik är inte att bekräfta den rådande maktordningen utan att aktivera ett kritiskt tänkande. Det är inte främst vad vi lär oss utan hur vi lär oss, hur vi förstår, hur vi använder kunskap och vem som definierar vad som är värt att veta. Undervisningen genererar på så vis inte bara kunskap utan även politiska subjekt. Traditionellt presenteras kunskap som fakta utan verktyg att aktivera och använda den kunskapen i ett förändrande syfte. Johanna Gustavsson
Jag arbetar med objekt, skulptur, video, text, grafisk formgivning och miljöfrågor. I mina verk finns en stark koppling mellan de olika synsätt som präglar människans förhållande till naturen och maktutövning, frågor om våra samhällens utsatthet och sårbarhet och i förlängningen våra behov av skydd, säkerhet och överlevnad. En tematik och ett engagemang som går som en röd tråd i mitt konstnärskap.
Det befintliga rummet är en viktig komponent och projekten har visats som installationer och utställningar. Jag gestaltar genom skulptur och objekt i material som betong, järn, latex, gips och diverse textila material och tekniker.
Jag arbetar med objekt, skulptur, video, text, grafisk formgivning och miljöfrågor. I mina verk finns en stark koppling mellan de olika synsätt som präglar människans förhållande till naturen och maktutövning, frågor om våra samhällens utsatthet och sårbarhet och i förlängningen våra behov av skydd, säkerhet och överlevnad. En tematik och ett engagemang som går som en röd tråd i mitt konstnärskap.
Det befintliga rummet är en viktig komponent och projekten har visats som installationer och utställningar. Jag gestaltar genom skulptur och objekt i material som betong, järn, latex, gips och diverse textila material och tekniker.
Mot Naturen Ystad konstmuseum 2011
En installation i tre rum som ställer frågor om mänskliga rättigheter, frö och patent. Vad är en uppfinning? Vad är möjligt att äga? Still-Leben är en järnhylla fylld av glasbehållare, utsäde och ogräsfrön likt ett klassiskt äldre måleri av symboler. Såsom ett dricksglas med coca cola loggan fylld av penningört, vidare utlöst klorofyll (fotosyntesen), vatten (liv och krig) havre( foder), tistlar( hinder för kapital), ris (global föda), majs (GMO), ogräsfrön (fel plats), blå vätska som cyanväte (groningshämmande ämne).
Den tredje pedagogen ett projekt och hur det arbetet påverkar mig.
Jag flyttade i oktober 2011 till Brännö för jag ville provbo vid havet Jag blev i starten erbjuden att skapa och formulera ett projektarbete med de förskolor som var intresserade av att se förskolans miljö utifrån en aktiv tredje pedagog. Som konstnär arbetar jag ofta med rumsliga installationer så detta kändes som en spännande skrämmande uppgift! Jag körde glatt igång men hade inte en aning om hur utforma projektet så vägen skapades medan projektet genomfördes. Det var bland det roligaste jag har gjort inom förskolan och för egen del fick jag syn på kompetenser jag inte visste att jag bar på.
Jag fick en unik erfarenhet av att stå både bredvid och mitt i en pedagogisk verksamhet såg organisationens betydelse och dess trögheter, klumpigheter och möjligheter. En idé som tidigt väcktes hos mig blev hur man från ett ”utifrån” perspektiv på ett enkelt sätt skulle kunna konkretisera Reggio filosofin med stöd av pedagogers aktiva relationer till den tredje pedagogen. Och från den ena dagen till den andra komma igång med dokumentation i all enkelhet få styrfart!
Sedan kan en handledning (jag så klart) tillsammans med pedagogerna lyfta fram en händelse från barngruppen. Och utifrån den händelsen söka sig fram: observera - dokumentera - reflektera - formulera frågeställningar (ur dokumentationsmaterialet) - ställa öppna frågor till barnen. Presentera en transparant undersökande dokumentationsspiral som trådar sig ut till föräldrarna i en hypotes. En projektplan byggs fram. Det är här viktigt att göra en begränsning så lusten hos pedagogerna hålls vid liv i en greppbar situation trots organisationen. En utopi??? Jag har en konkret plan!
Jag fick en unik erfarenhet av att stå både bredvid och mitt i en pedagogisk verksamhet såg organisationens betydelse och dess trögheter, klumpigheter och möjligheter. En idé som tidigt väcktes hos mig blev hur man från ett ”utifrån” perspektiv på ett enkelt sätt skulle kunna konkretisera Reggio filosofin med stöd av pedagogers aktiva relationer till den tredje pedagogen. Och från den ena dagen till den andra komma igång med dokumentation i all enkelhet få styrfart!
Sedan kan en handledning (jag så klart) tillsammans med pedagogerna lyfta fram en händelse från barngruppen. Och utifrån den händelsen söka sig fram: observera - dokumentera - reflektera - formulera frågeställningar (ur dokumentationsmaterialet) - ställa öppna frågor till barnen. Presentera en transparant undersökande dokumentationsspiral som trådar sig ut till föräldrarna i en hypotes. En projektplan byggs fram. Det är här viktigt att göra en begränsning så lusten hos pedagogerna hålls vid liv i en greppbar situation trots organisationen. En utopi??? Jag har en konkret plan!
Det jag vill komma fram till är att man inte från start behöver följa Fabbis vägbeskrivning i hur hitta ett ämne till ett projekt (som jag tycker beskriver ett konstärligt tänkande och känns helt rätt för mig så vill jag jobba) utan Reggio är ju som jag ser det en filosofi som anpassa efter rådande omständigheter och i södra skärgården är organisationen en black om foten som man måste gå runt ej igenom för att ”överleva”. Hitta en trygghet i en samlande letande punkt där även pedagogernas intressen lyfts fram och kan blomma. I förlängningen ”snabbt” hitta en metanivå på projektet att hålla sig i att återkomma till, för att inte tappa taget när det är höst och vikarier och influensa överallt.
Jag fantiserar om ”att få tid” förvandlas till ”att ta tiden” trots en fortfarande bökig organisation. Att helt enkelt komma till skott i all enkelhet att gå samtidigt som man skapar vägen.
Fabbis föreläsningar blev/är viktiga för mig. Det han berättade var ”på riktigt” här finns en parallell till konstnärskapet. Ett verk är alltid som om det gäller livet! På liv och död! Alltså sant! Visa att vi är nyfikna på riktigt. Värdera äkta nyfikenhet istället för leta citat från Läroplanen, Fabbi och egen tolkning.
Brännö en kartberättelse
Nu är Brännö förskola min arbetsplats
I södra skärgården har vi under vårterminen haft ”Lärmöten” där vi i tvärgrupper har diskuterat Läroplanen. Det som har varit återkommande för mig på dessa möten är en allmän vilsenhet hos pedagogerna i hur konkretisera Läroplanen och behov av mallar istället för att pröva sig fram likt barnen. Många fastnar i citat som sedan ska appliceras ”på” verksamheten. Det ska mätas och gå i mål. En ämnesindelad pedagogik och individen i fokus istället för tilltro till ett kooperativt lärande.
Detta har för mig varit svårt att förhålla mig till eftersom jag inte känner mig vilsen mer nyfiken och stressas inte av att jag inte vet ”vägen” till ”målet” eftersom jag vet att det är vägen. Det har varit komplicerat att förhålla sig till det glappet när man ingår i en grupp att vara smidig helt enkelt inte bli en besserwisser.
Hur kan ateljéristan få pedagogerna frimodiga? Hur öppna upp för att pedagogerna har rätt till att söka sig fram i 100 språk? Många av oss är berövade ett naturligt avslappnat vardagligt estetiskt uttryckssätt. Hur lyfta fram lusten och slänga ut prestationsångesten när det gäller skapandet? Är något jag tänker och fundera runt många är så vilsna inför orden dokumentation, reflektion pedagogista, ateljérista, piazza, Reggio filosofi, vetenskap i förhållande till Läroplanen och den egna verksamheten. Sammanflätat med tidsbrist kopplat till organisation lusten försvinner förvirrad ut. Ska förskolläraren vara en vardagshjälte? Jag har ibland lust att skrika ”skit i Läroplanen” det jag då menar är ta tillbaka språket tolkningsföreträdet!
Hur kan ateljéristan få pedagogerna frimodiga? Hur öppna upp för att pedagogerna har rätt till att söka sig fram i 100 språk? Många av oss är berövade ett naturligt avslappnat vardagligt estetiskt uttryckssätt. Hur lyfta fram lusten och slänga ut prestationsångesten när det gäller skapandet? Är något jag tänker och fundera runt många är så vilsna inför orden dokumentation, reflektion pedagogista, ateljérista, piazza, Reggio filosofi, vetenskap i förhållande till Läroplanen och den egna verksamheten. Sammanflätat med tidsbrist kopplat till organisation lusten försvinner förvirrad ut. Ska förskolläraren vara en vardagshjälte? Jag har ibland lust att skrika ”skit i Läroplanen” det jag då menar är ta tillbaka språket tolkningsföreträdet!
I januari började jag arbeta på Brännö förskola och initierade att se miljön som en aktiv tredje pedagog och tillsammans undersöka vad en Reggio filosofi på en ö kan vara för oss.
Vi har nu en avskalad ateljé med basfunktioner att bygga vidare på som fria väggar täckta med tretexskivor som kan förvandlas till dokumentations, utställnings, projekt -och arbetsväggar, ett mycket stort bord i centrum där många barn kan arbeta samtidigt och basmaterial får plats i mitten på bordet, öppna hyllsystem för synligt tillgängligt material.
Vi har nu en avskalad ateljé med basfunktioner att bygga vidare på som fria väggar täckta med tretexskivor som kan förvandlas till dokumentations, utställnings, projekt -och arbetsväggar, ett mycket stort bord i centrum där många barn kan arbeta samtidigt och basmaterial får plats i mitten på bordet, öppna hyllsystem för synligt tillgängligt material.
Hur vägen slingrar sig fram i vardagen och nytta med nöje blir ny kunskap
Vårt nya bord blev klibbigt av för mycket linolja oj oj. Hur få bort klibbet? Vatten och diskmedel? Skrapa bort klibbet med linjaler? Detta gav oss en resa genom fysik, skulptur och vardagskunskap som när avloppsvattnet plötsligt dök upp skummande i golvbrunnen under diskbänken. Varför?
Rum i rörelse är något jag ständigt återkommer till och funderar kring!
Det som intresserar mig är att SJÄLVA skapandeprocessen visar upp sig som en fysisk rörlig process som sker på bordet - fram till bordet - under bordet - byter rum - kommer tillbaka och försätter ”som inget har hänt”. En rörelse både inuti och utanför barnen. Vad är det vi ser i barnen, utanför och bredvid barnen, var sitter våra se-begränsningar, hur ser vårt vaneseende ut, var och hur hittar vi utmaningar tillsammans med barnen?
Jag anande något vikigt i en ”dokumentation” från 2004 när jag tänkte ”Reggio” utan att känna till ”Reggio” (se nedan utdrag ur en dokumentation).
Jag ställer mig frågan; Vad har hänt och hur har det hänt när barnet återkommer till ursprungspresentationen / uppgiften?
Jag försöker fortfarande upprätta rummen efter den rörelsen och det är så svårt!
Jag inspireras av Fabbi som ger mig rum för djupare förståelse och omvandlar hans ord till mina ”att förnimma ta ögonblicket, ana när det händer göra händelsen. Ta gehör i den punkten bli medresenär i ett sökandet att ana målet som kan vara likt en hägring”.
Motiv: Jag ville pröva att fokusera barnen genom rummet och kombinera ljud, rörelse och teckning. Förutsättningar: ett stort stängt ”kalt” rum. Material: burkar i olika material, kastanjer, kol wellpapp, ritpapper.
Jag anande något vikigt i en ”dokumentation” från 2004 när jag tänkte ”Reggio” utan att känna till ”Reggio” (se nedan utdrag ur en dokumentation).
Jag ställer mig frågan; Vad har hänt och hur har det hänt när barnet återkommer till ursprungspresentationen / uppgiften?
Jag försöker fortfarande upprätta rummen efter den rörelsen och det är så svårt!
Jag inspireras av Fabbi som ger mig rum för djupare förståelse och omvandlar hans ord till mina ”att förnimma ta ögonblicket, ana när det händer göra händelsen. Ta gehör i den punkten bli medresenär i ett sökandet att ana målet som kan vara likt en hägring”.
Motiv: Jag ville pröva att fokusera barnen genom rummet och kombinera ljud, rörelse och teckning. Förutsättningar: ett stort stängt ”kalt” rum. Material: burkar i olika material, kastanjer, kol wellpapp, ritpapper.
 |
| Rita tillsammans Springa med fladdrigt papper |
 |
| Sitta titta Byta ritplats |
Vad är en ateljérista för mig just nu?
Någon som försöker hitta vägar att stimulera arbetet i gränslandet mellan rationalitet och fantasi som en konstens plats ute i samhället. Visa att konst är en tankestruktur ett konstnärligt tänkande som återfinns i Reggio filosofin. Konsten skapar till sin natur ingångar konsten ser förbindelser inom och mellan olika ämnesområden samt fördjupar läroprocesser eftersom konsten inte är ämnesindelad.
Men konstverket och konstnären ses fortfarande som något marginaliserat bildkonstnärer är den enda yrkesgruppen på Göteborgs konstmuseum som inte får betalt konstnären produserar en utställnig som ger övriga medarbetare på museet lön och mat på bordet så är det svält som gör en bra konstnär 2012?.
Men konstverket och konstnären ses fortfarande som något marginaliserat bildkonstnärer är den enda yrkesgruppen på Göteborgs konstmuseum som inte får betalt konstnären produserar en utställnig som ger övriga medarbetare på museet lön och mat på bordet så är det svält som gör en bra konstnär 2012?.
Just nu intresserar mig
• Hur driva och handleda projekt?
• Förskolans organisation hur göra den följsam?
• Hur fortbilda pedagoger?
• Hur inspirera barn och pedagoger att hitta uttryckssätt som leder
deras forskning åt olika håll?
• När Fabbi beskrev Läroplanen i Italien så fick jag uppfattningen att
”projektet” i sig kunde ses som ett subjekt det gillar jag att fantisera om.
• Förskolans organisation hur göra den följsam?
• Hur fortbilda pedagoger?
• Hur inspirera barn och pedagoger att hitta uttryckssätt som leder
deras forskning åt olika håll?
• När Fabbi beskrev Läroplanen i Italien så fick jag uppfattningen att
”projektet” i sig kunde ses som ett subjekt det gillar jag att fantisera om.
Konstnär / ateljérista / förskollärare
Funderar på att min praktik är en mix av pedagogista ateljérista förskollärare och konstnär att jag befinner mig i gränslandet mellan olika kategoriseringar.
Atelieristan behöver arbeta i gränslandet mellan fantasi och rationalitet, där estetiken är förbindelsen mellan förnuft och fantasi, Vea Vecchi med hänvisning till Kant och Bateson. Sammanflätat med att barn inte skiljer på förnuft och fantasi intresserar mig och är något jag vill uppmärksamma!
Ebba Theorell skriver ateljéristans roll är att föra in lite oro ställa saker på huvudet det låter både bra och är en självklarhet men är kanske en romantisk syn som i verklighetens vardag inte lika självklart tas emot i förskolan. Precis detta upplever jag som en svårighet men är precis så jag vill arbeta.
.
Min erfarenhet är att kombinationen konstnär förskollärare inte alltid ses som seriöst i perspektivet seriös pedagog. Kombinationen ses inte självklart som en kompetens mer som något osäkert att de två yrkena konkurrerar med varandra istället för att befruktar varandra. När jag hamnade på Katarina västra förskola i (Stockholm) blev jag anställd pga av att jag är en aktiv samtidskonstnär samma sak gäller i södra skärgården men det tillhör ovanligheten.
Detta ska inte uppfattas som gnälligt utan kanske mer klinga mot konstens plats i samhället? Det är lätt att vara i en utopiskt romantisk syn på konstnären och sedan irritera sig på kompetensen när den blir besvärlig när saker åh ting ställs på huvudet. En omständighet barnen uppskattar utan förbehåll.
Ateljé ett fredat rum eller en intagen plats?
Funderar på att min praktik är en mix av pedagogista ateljérista förskollärare och konstnär att jag befinner mig i gränslandet mellan olika kategoriseringar.
Atelieristan behöver arbeta i gränslandet mellan fantasi och rationalitet, där estetiken är förbindelsen mellan förnuft och fantasi, Vea Vecchi med hänvisning till Kant och Bateson. Sammanflätat med att barn inte skiljer på förnuft och fantasi intresserar mig och är något jag vill uppmärksamma!
Ebba Theorell skriver ateljéristans roll är att föra in lite oro ställa saker på huvudet det låter både bra och är en självklarhet men är kanske en romantisk syn som i verklighetens vardag inte lika självklart tas emot i förskolan. Precis detta upplever jag som en svårighet men är precis så jag vill arbeta.
.
Min erfarenhet är att kombinationen konstnär förskollärare inte alltid ses som seriöst i perspektivet seriös pedagog. Kombinationen ses inte självklart som en kompetens mer som något osäkert att de två yrkena konkurrerar med varandra istället för att befruktar varandra. När jag hamnade på Katarina västra förskola i (Stockholm) blev jag anställd pga av att jag är en aktiv samtidskonstnär samma sak gäller i södra skärgården men det tillhör ovanligheten.
Detta ska inte uppfattas som gnälligt utan kanske mer klinga mot konstens plats i samhället? Det är lätt att vara i en utopiskt romantisk syn på konstnären och sedan irritera sig på kompetensen när den blir besvärlig när saker åh ting ställs på huvudet. En omständighet barnen uppskattar utan förbehåll.
Ateljé ett fredat rum eller en intagen plats?
Funderar vad ordet ateljé representerar historiskt och idag. Ateljén känns ibland som ett romantiskt begrepp. En ateljén i samhället är idag även ett rörligt rum/en plats som kan utspela sig överallt men obs! ett fredat utrymme en upptagen plats för någon sorts aktivitet. Ateljén kanske kan transformeras till ett ”öppet förråd” ett ”skafferi”?
Viktiga böcker just nu som jag har lästa nosat på och ska läsa ett urval
Litteraturlistan är bra! Några tillägg Gregory Bateson, Donna Haraway och Frans de Waahl, Liselott Mariett Olsson.
Liselott Mariett Olsson; Movement an Experimentation in Young Childrens Learning Deleuze and Guattari in early childhood edcucation.
Det som intresserar mig är hennes resonemang om ”hur barn styrs av begär och inte av brister eller behov att barn ständigt vill utöka sina kroppars potential. De går in i det de vill göra för att förena sig med andra kroppar levande såväl som materiella för att lära sig det de är ute efter”.
Jag bär också med mig att svar och lösningar egentligen är ointressanta för barnen inte ens målen betyder något för dem om de inte är förankrade i detta nu. För små barn är det konstruerandet av problem som är det viktigaste.
Liselott Mariett Olsson; Movement an Experimentation in Young Childrens Learning Deleuze and Guattari in early childhood edcucation.
Det som intresserar mig är hennes resonemang om ”hur barn styrs av begär och inte av brister eller behov att barn ständigt vill utöka sina kroppars potential. De går in i det de vill göra för att förena sig med andra kroppar levande såväl som materiella för att lära sig det de är ute efter”.
Jag bär också med mig att svar och lösningar egentligen är ointressanta för barnen inte ens målen betyder något för dem om de inte är förankrade i detta nu. För små barn är det konstruerandet av problem som är det viktigaste.
Hillevi Lentz; Taguchi Pedagogisk dokumentation som aktiv agent
Dessa tankar att förena sig med andra ”kroppar” finner jag superintressant och det återkommer hos Lentz Taguchi när hon skriver ”ting och material är aktiva medaktörer som samarbetar och samhandlar med oss”.
Det som också ger mig en kick är att hon är poetisk. Hon beskriver det hon ser/förstår och ger sedan läsaren ord(adjektiv) som är villiga att tolkas fritt orden i sig är 100 språk. I motsats till Läroplanen som mer dikterar. Men jag kan samtidigt förstå intensionen språket måste söka sin inramade tydlighet men missar kanske fantasierna?
Hennes lödiga språk och val av adjektiv gör mig fri att förstå på det sätt man söker sig fram i poesi eller konst och musik att känna ett gehör förstå på många olika sätt samtidigt. Det finns något väldigt viktigt här!!!!
Språk som befriar ej låser sig fast istället gungar sig fram i olika förstålelser och ger mig mod att pröva mig fram.
Dessa tankar att förena sig med andra ”kroppar” finner jag superintressant och det återkommer hos Lentz Taguchi när hon skriver ”ting och material är aktiva medaktörer som samarbetar och samhandlar med oss”.
Det som också ger mig en kick är att hon är poetisk. Hon beskriver det hon ser/förstår och ger sedan läsaren ord(adjektiv) som är villiga att tolkas fritt orden i sig är 100 språk. I motsats till Läroplanen som mer dikterar. Men jag kan samtidigt förstå intensionen språket måste söka sin inramade tydlighet men missar kanske fantasierna?
Hennes lödiga språk och val av adjektiv gör mig fri att förstå på det sätt man söker sig fram i poesi eller konst och musik att känna ett gehör förstå på många olika sätt samtidigt. Det finns något väldigt viktigt här!!!!
Språk som befriar ej låser sig fast istället gungar sig fram i olika förstålelser och ger mig mod att pröva mig fram.
En 4 åring fotar porträtt, självporträtt?
